Ellens Stora Ägguleäventyr!

Del 8: 20 äggulor och läskigt goda resultat

Mina läsare,

Häromkvällen trodde jag att jag skulle dö. Inte för att börja inlägget värsta dramatiskt eller så. Men sagda afton befann jag mig på en ö i Stockholms skärgård, alldeles allena i en liten stuga. Klockan var ett på natten, och det var mörkt och olycksbådande utomhus – två av de saker jag gillar minst med utomhuset.

Jag satt i godan ro och läste en bok inne i stugan. (Ja, dummerjöns, inne. Varför skulle jag gå in i utet när den hade mina två minsta favoritegenskaper den här kvällen? Dum fråga. Förresten räckte du inte upp handen, och därför kommer din dumma kommentar strykas från protokollet.) Plötsligt ser jag ljuset från en ensam ficklampa vid horisonten som sakta rör sig mellan de utspridda husen. Ljuset sveper över de mörka träden längs vägen och väcker grenarna till liv i groteska skepnader. Ficklampan når fram till min uppfart, och i tanken ser jag den fortsätta vidare genom natten och tillslut nå sitt mål. Men nu, mina läsare, tar vår historia, som hittills har skildrats på ett relativt romantiskt, kanske till och med poetiskt sätt om jag ska klappa mig själv på axeln, sin skräckfyllda vändning, för fortsätter, det gör ficklampan icke! Ack nej! Ljusstrålen, som tidigare har blickat framåt på vägen, vänds nu mot min stuga, tar några steg in på min uppfart och stannar sedan.

Min första tanke är att ägaren till ficklampan, som döljs av mörkret men som jag antar står där alltjämt då ficklampor inte vanligtvis svävar omkring av sig själva, är här för att döda mig och exploatera mina råvarutillgångar. I reaktion på detta reser jag mig upp och går ut i köket och letar efter något att beväpna mig med (alternativt något att trösta mig med, en näve saftiga men kemiskt riskabla M&Ms Peanut Butter gör en alltid på bättre humör), men bestämmer mig för att gå tillbaka och fortsätta läsa min bok som om allt är normalt. Tänk om ficklampsägaren är en vanvettig! Kanske en sån där jätteirriterande typ som när han ser att jag är beväpnad förstör mina sköldpaddsnickedockor och sliter av mig armarna. Oavsett sitter jag kvar och läser, men kikar ut genom fönstret då och då. Ficklampsägaren står kvar, observerar varje blad jag vänder, medan jag inte kan se en skymt av honom bakom det bländande ljuset.

Lägesrapport: Alla tecken indikerar att med 95% säkerhet är jag dödsdömd och kommer att sluta i en våldsam brinnande katastrof. De andra fem procenten? Det kvittar, M&Ms Peanut Butter är asgrymma.

Inpå småtimmarna bestämmer jag mig för att övervinna den paralyserande skräcken och släcka ner alla lampor och låtsas att gå och lägga mig för att lura min fiende till ett motdrag. Vid denna tidpunkt lyser ficklampan inte längre på tomten, men det inger inte mycket tröst i mitt sinne, som i sängen lyssnar spänt efter minsta ljud som kan avslöja att min förföljare fortfarande gömmer sig därute. Men skogen avslöjar ingen främmande närvaro i natt, och har snart utmattat mig till en mardrömsfylld sömn till takten av grenar som knakar, djur som kallar till varandra, och vinden som blåser.

imageEfter den natten flydde jag så snabbt som bussen som precis samma morgon bytt till vintertidtabell och således inte avgick särskilt ofta tillät mig. Sedan dess har likartade händelser fortsatt att drabba mig. Okända män som bankar på min dörr, telefonsamtal utan någon i andra änden, mystiska SMS. Om jag inte kände mig själv så väl skulle jag tro att jag höll på att bli sinnessjuk. Men du får tro vad du vill, om du kan. Dessa episoder resulterade i alla fall i att jag inte vågar vara ensam hemma, men å andra sidan vågar jag inte gå utanför dörren heller, så det första alternativet har ändå känts som det att föredra. Det enda som hållit mig uppe dessa dagar är min brinnande törst på hämnd! Och min fina samling med sköldpaddsnickedockssouvenirer.

Men som tur är har jag inte behövt vara helt sysslolös när jag har stängt in mig bakom alla låsen. En föredetta kollega ville ha någonting smaskigt att bjuda på på sitt dop, eller snarare bestämt på sitt barns dop, så jag har kunnat distrahera mig själv genom att maniskt baka tårtor. För inget, inte ens fruktan för mitt eget liv, skulle få mig att neka någon en sockerchock som vet var den sitter. Det är ju allmänt känt att spädbarn gillar maräng, så som ett resultat av det här barndopet fann jag mig själv med 20 äggulor till övers. Av detta bestämde jag mig för att tillverka glass – jag måste ju ha någonting att stressäta medan jag sitter här hemma och är livrädd. Men först – en tårta!

5 äggulor

Processed with VSCO with f2 presetMin kamrat Emma (är ledsen att göra er biskvikna (kakordlek), men hon har inget supermegacoolt baksmeknamn så jag får åter komma i den frågan. Förresten, särskrev jag just återkomma!? Ve och fasa, det kommer inte att upprepas, för det enda ord som är okej att särskriva är vinäger.) fyllde plötsligt år. Tydligen gör hon det varje år, men vem håller räkningen egentligen? Förutom skatteverket, då. I present gav jag henne den finaste gåva en kamrat kan ge:

”Om du skulle få önska dig vad du ville, vad skulle det vara då?”

”Åååh, Ellen, din respekt och uppskattning! Det är allt jag någonsin önskat så länge jag har känt dig!”

”Jaha, men jag har nåt annat till dig.”

Och sen gav jag henne den här tårtan på bilden ovan med apelsinmousselinekräm, jordgubbar och hälsosamma mängder Cointreau, och jag propsade inte ens på att få smaka! Egentligen borde jag byta namn på den här bloggen till Snellens Bakverk, för jag är ju ingenting om inte korrekt, faktuell och sanningsenlig.

6 äggulor

Processed with VSCO with a5 presetEfter denna succé om jag får säga det själv (och det får jag, det är ju jag som har gjort den här bloggen så i kraft av mitt samvete och i renlighet med cyberrymdens lag blajdiblablabla påbjuder jag att jag får säga det själv om jag får säga det själv) påbörjade jag således min återhämtningsprocess från alla traumatiska posttraumatiserande trauman jag hade traumatiserats av tidigare. Min högst briljanta plan var att tillverka tonvis med glass, äta upp allting själv och gå upp en massa i vikt, så jag tillverkade denna mjölkchokladglass med gianduia. Ha! Ni får väl se hur enkelt det är att kidnappa mig och stjäla alla mina tänder när jag väger 713 kg era ficklampsbanditer! Hämnden är ljuv! Jag är lycklig! Tjohooo!

Men … Nu när jag har fått min hämnd känns det så … Tomt … Som om det jag hela tiden behövde var MERA HÄMND!!!

6 äggulor

Processed with VSCO with f2 presetSå jag gjorde mera glass. Denna gång blev det jordgubbsglass, men den åt jag inte upp alldeles själv. Åtskilliga provsmakare gjorde det insiktsfulla uppmärksammandet att oj, det smakade ju verkligen jordgubb! Själv tyckte jag inte att just detta var ett så överraskande faktum, då det var jordgubbar i glassen. Som brukligt är när man gör jordgubbsglass.

1 äggula

Men nu var jordgubbssäsongen slut så då slog min ytterst allvarliga höstdepression till. Ni vet, sådär som när man står och tittar sig i spegeln på morgonen och rösterna som tillhör ens onda tvilling som bor i ens huvud inleder en konversation med en om ens vinterbleka och gällivarehängiskt knubbiga kropp:

Typ

”Åh! Nej! Fy! Den är hiskelig!”

Och så ger man svar på tal

”Det var inte särskilt snällt, det är ju bara en åsna.”

Men ens onda tvilling fortsätter

”Vederstyggligt vanställd!”

Och så kontrar man med

”Inser du inte att du förolämpar miffot?”

Processed with VSCO with a6 presetFast sen går det upp för en att man har ju för tusan hållit med den onda tvillingen hela tiden så det är lika bra att ge upp och gå över till den mörka sidan, men då visar det sig att inte ens den mörka sidan vill ha en utan ett blodsoffer. Och då tänker man uppgivet ”Vad är väl ett litet bett i skinkan vänner emellan? Varsågod och nafsa.”

Men hallå! Förresten, vänta lite här, det ville du inte alls låten, o, du mörka sida! Jag behåller min skinka för mig själv, tack så mycket. Det är ju till och med juletider snart, man kanske behöver den.

Ungefär så. Ja, ni märker själva, det är inte lätt när det är svårt. Enda lösningen är att tröstäta chocolate chip cookies, så då gjorde jag det.

Nu är det dags för min hemliga ägguleräknare. Det är en order!

”Begäran att få vägra ordern.”

”Den avslås!”

Så nu kommer den:

Hemlig ägguleräknare: 20-5-6-6-1=2

Och med det bjuder jag eder god natt.

Men sluta läsa rå, jag sa GODNATT!!!!

Annonser
Standard
Ellens Stora Ägguleäventyr!

Del 7: PERSONLIGT REKORD!!! 20 äggulor!!!

Godafton alla mina fans, och välkomna till vad som med all säkerhet kommer bli ett alldeles ypperligt fenomenalt inlägg! (Vilka av mina inlägg blir inte ypperligt fenomenala? Kuggfråga! Och dubbellur på den eftersom det även var en retorisk fråga. ALLA mina inlägg är ypperligt fenomenala. Om sanningen ska fram är inte bara inläggen fenomenala, utan faktiskt allt jag skriver. Och även allt jag rör vid. Och jag själv. Inte för att skryta.)

Bra. Nu när vi alla är överens kan jag passa på att meddela att alla ni som älskar att läsa om hur jag använder separerade ägg har riktigt tur idag. Det kommer bli bättre än alla era födelsedagar, julaftnar och namnsdagar tillsammans, ja, till och med bättre än sådana högtider som är värda att firas på riktigt, som till exempel Chokladbollens dag, för jag har flera tusen äggulor hemma hos mig. Ja, kanske inte flera tusen, men flera hundra i alla fall. Tja, jag räknar dem inte ofta, men nog är det åtminstone ett par dussin. Fast kanske närmare bestämt ett tjog då om man ska uppskatta mellan tummen och pekfingret. Äsch, detaljer, schmetaljer.

Hur det gick till är delvis sekretessbelagt. Det jag kan säga är att jag som vanligt satt omkring och gjorde just ingenting. För att vara fullkomligt ärlig var det inte utav någon speciell anledning utan mest bara för att jag är bra på det och det alltid är kul att glänsa. Sedan så hittade jag dem plötsligt där i min frys, men jag var mest bara tacksam att det var äggulor och inte typ en tukan, för det hade varit svårare att hitta på goda recept med. Å andra sidan hade jag fått ännu ett kryss i mitt Exotiska Fåglar-Bingo, vilket jag såledesvis nu gick miste om. Det denna historia lär oss är att det finns två sidor till allt. Ja, förutom cirklar då, men det är en annan historia.

Nu när vi har avklarat den ädla traditionen av att skamlöst spruta ur oss gallimatias föreslår jag att vi återgår till det riktiga ämnet för detta inlägg. ”Vad?” undrar ni måhända, och tillåt mig då att förse eder med en ledtråd. Ledtråden är en toaborste. Eller vänta lite här en secundo alltså … Ledtråd? Typ varför är en toaborste en ledtråd? Bara för att man kan sjunga i den gör det ju inte till en ledtråd, det gör den bara ASHÄFTIG!!!

Oj. Det här är nästan den flummigaste dagen i mitt liv. Förutom ALLA ANDRA JÄDRANS DAR I MITT LIV. Men så är det att vara dubbelskum och rätt psycho, typ. Jag vidhåller att man trots allt måste försöka se positivt på saker och ting. Och om det skulle råka vara någon därute som inte håller med mig ska jag förvandla honom till en liten loppa. Sen lägger jag loppan i en ask. Sen lägger jag asken i en låda, och den postar jag till mig själv och när jag får lådan, mosar jag den med en hammare! Det är en briljant plan! Men, för att spara porto…

… så har jag deriverat ut det exakta ögonblicket då detta inlägg spårade ur fullkomligt totalt, och kommit fram till att det var vid ledtråden. Därför har jag bestämt mig för att revidera den och nu kan jag helt ärligt erkänna att ledtråden inte alls var en toaborste utan glass! Dessutom slänger jag in ett specialerbjudande, vilket består i att fortsättningen på detta inlägg kommer att vara tajmat och klart in i minsta detailj.

6 äggulor

Ni privilegierade läsare som har turen att känna mig i verkligheten vet att jag är den snyggaste personen jag känner. Eller oj, freudiansk felsägning, helt ärligt misstag, jag menade såklart att jag är nog den absolut bästa bakaren jag känner. Ibland går det dock inte riktigt som man har tänkt sig. Den första glassomgången blev förvisso himlans väldans supergod (liksom hallå hur kan cookie dough-glass inte bli himlans väldans supergod?!) men mitt utförande levde inte riktigt upp till min vision så ni får helt enkelt försöka att leva med bilden här bredvid på den.

8 äggulor

Mitt nästa projekt var ursprungligen att göra tre glassmaker och servera de alla tillsammans, men sen fann jag mig själv plötsligt sittandes där med de två första (mjölkchoklad respektive stracciatella) och då blev jag så exalterad att jag inte kunde hålla mig så jag tänkte: ”Nej, ta mig tusan, ikväll bjuder jag på kalas!” Jag själv var den enda jag bjöd in i slutändan, men jag gillar ju mig själv rätt mycket så det blev väldans lyckat ändå kan jag säga er. Faktum är att det vid ett tillfälle gick såpass livat till att jag under några sekunder var övertygad om att jag skulle bli blind. Och på mitt högra öga till och med, det är ju min favorit! Men ni kan vara lugna, det var bara brainfreezen som påverkade synnerven högst tillfälligt, så nu är det bara lite suddigt i ena ögonvrån.

6 äggulor

imageFör att bli av med de sista äggulorna valde jag att göra en lite somrigare smak med vit choklad och hallon. Jag gillar ju inte direkt när det blir lite mesigt, så när jag säger vit choklad och hallon menar jag vit choklad och hallon. Sen är det ju alltid skojigt att göra det extra festligt, vilket är anledningen till att jag gjorde den till en glasstårta. Och medan ni läser om denna glasstårta kan ni passa på att föreställa er en massa enhörningar, regnbågar och annat gulligull för det var exakt så det kändes att äta den. Min diet går bra, tackar som frågar, tackar som frågar.

Nu – till det som jag vet att alla läsare som har orkat med såhär långt (med andra ord ingen) har väntat på, nämligen min hemliga ägguleräknare! Jag har fått många frågor (från rösterna i mitt huvud i och för sig, men frågor var det icke desto mindre) om varför den är så himlans hemlig, min ägguleräknare. Självklart är även detta hemligt, konfidentiellt, sekretessbelagt på högsta nivå osv. osv. etc. etc. men om någon läsare lyckas identifiera alla citat från Scooby Doo, Kejsarens nya stil, Karlsson på taket och alla andra förstklassiga barnfilmer i detta inlägg lovar jag att inviga den individen i hemligheten! Lycka till med det hörrni. (Det där sista sa jag på ett högst illvilligt sätt.)

Hemlig ägguleräknare: 20-6-8-6=0

Och avslutningsvis vill jag allernådigast meddela att jag har ätit så mycket glass att sockerdippen har tvingat mig att ingå i energisparläge just nu. Detta innebär att jag bara har ena ögat öppet, så att jag inte ska slösa på energi genom att titta med båda. Förvisso är det lite svårare att träffa rätt bokstäver på tangentbordet när man bara tittar med ena ögat, speciellt med tanke på att jag har astigmatism, och för detta har jag inget försvarsargument, det är helt enkelt en brist i mitt sätt att hantera situationen.

Standard
Ellens Stora Ägguleäventyr!

Del 6: Vad sjutton!? 17 äggulor bara materialiserade sig i mitt kylskåp

Kära läsare,

Som ni förstår av rubriken till detta inlägg hände det mig något ytterst underligt häromsistens. Jag var som vanligt uppe med tuppen, vilket i mitt fall inte säger så mycket eftersom vår tupp är helt loco och är uppe fett sent och sen tuppar av och vaknar inte förran runt 10-snåret. Då är han dessutom så hes sen kvällen innan att det är svårt att höra hans kuckelikuande, så jag sover ofta någon timme till.

, jag hade alltså precis vaknat upp ur min skönhetssömn (av vilken man behöver väldigt mycket om man ska va så himlans snygg som jag är) och gick som vanligt in i köket för att förbereda mig själv en alldeles utsökt delikat skål med mjölk och Rice Krispies. Det var , kära läsare, som det inträffade. Jag öppnade kylskåpsdörren, och plötsligt hördes det ett isande skrik som ekade genom väggarna utöver vidderna ända bort till Korpilombolo. Det är man väcker upp folk, tupp-skrälle.

Synen som jag möttes av var, vid närmare eftertanke inte särdeles skrämmande, men låt oss kalla det överraskande. Mitt framför mina ögon stod en skål med 17 äggulor. Jag lovar och svär, jag har ingen aning om hur de kom dit. Det kan ju inte ha varit på grund av att jag behövde 14 stycken äggvitor till den tårta jag tillverkat dagen innan. Och de andra tre kan ju inte ha tillkommit på grund av att jag gjorde ännu en till tårta när jag ändå var i farten till vilken jag behövde ytterligare några äggvitor. Och inte heller kan det ha varit tuppen som hade gått i sömnen och värpt i kylskåpet.

Så summa summarum är att jag nättopp satte både andan, Rice Kripiesen och en tupp i halsen.

När jag var klar med att hålla på och dö satte jag igång med att tillverka glass. Min plan var att göra väldigt god glass, och eftersom alla goda ting är tre blev min naturliga slutsats att göra tre olika glassmaker.

image

image

10 äggulor

Först var jag liksom bara såhär otroligt supersmart, och gjorde en glassmet som jag sedan delade upp på två. En av satserna fick vaniljsmak och den andra jordgubbar. Vanilj är är ju alltid vanilj, och enligt samma logik är jordgubb alltid jordgubb, men jordgubbsglassen var faktiskt helt fantastiskt god. Smakar … kyckling. Eller, det skulle den, om det inte vore för att den smakade jordgubbar.

image

7 äggulor

Sen var jag exakt lika supersmart och gjorde en vaniljglassmet, och under de sista varven i glassmaskinen hällde jag ned smält choklad i en liten stråle så att det blev stracciatella. När jag gör stracciatella blir den inte sådär mesig med en massa små ynkliga chokladbitar, utan det blir rejäla chokladklumpar värdiga en hel karl. Eller en halv. Eller bara ena handen. Och det är ju det enda man behöver för att äta förstklassig glass – en hand att hålla skeden i.

Nu vidare till någonting man inte ens behöver en hand för att klara av – min Hemliga Ägguleräknare! Shh! Inte så högt! Den är hemlig, och sprider du hemligheten till andra är den ju inte en hemlighet längre så då är inte min Hemliga Ägguleräknare hemlig och är den inte hemlig så är den ju inte min Hemliga Ägguleräknare och då hade jag inte kunnat visa min Hemliga Ägguleräknare här nedan.

Hemlig Ägguleräknare: 17-10-7=0

Skönt att ha gjort rent hus i ägguleskåpet. Jag åker nämligen iväg för att plugga i Boston i ett halvår nu, och då kan man ju inte ha en massa äggulor liggandes i kylkåpet. Tänk om de skulle kläckas medan jag är borta och erövra hela köket som deras koloni och proklamera självständighet. Jag har utsett vår tupp till ställföreträdande diktator i min frånvaro, och han skulle aldrig klara av att hantera ett sådant uppror. Han har inte den rätta hårdhandsken. Eller några andra slags handskar heller för den delen. Faktiskt har han inte ens händer. Attans. Det kommer lätt att bli revolution när jag är borta.

Standard
Ellens Stora Ägguleäventyr!

Del 5: Ombytta roller

Kära vänner,

Jag skriver till eder i denna stund, då jag befinner mig i en situation jag aldrig trodde att jag skulle försätta mig själv i. Det som inte kunde ske har inträffat. Domedagen är nära; det kokta fläsket stekt och så vidare, och så vidare. Jag sitter här med ett överskott av äggVITOR. Närmeligen 10 stycken. (Nej, inte nämligen. Närmeligen. Slå upp det.) Say whaaat?! Det om något kallar jag en plot twist.

Hur lät jag då detta missöde inträffa? Jag måste faktiskt ta och skylla det hela på min Bästa. Tårta. Någonsin. som jag tillverkade alldeles häromsistens. Den bestod av en browniebotten, björnbärspannacotta, giandujatryffel och vaniljmousse, och innan jag fortsätter min historia måste jag gå och sätta på mig mina simpuffar för jag snart drunknar jag i allt dregel.

Den blev hur som helst alldeles sådär utomordentligt obeskrivligt god så att man känner det ända ner i tårna och ögonen liksom rullar några varv i huvudet och om någon försöker smaka av min bit så kommer jag hugga den i handen med en gaffel. Ja, ni känner igen känslan.

Första gången jag gjorde tårtan så blev giandujan aningens för lös, så när jag skulle ta ut tårtan ur tårtringen liksom började den sippra ut genom vaniljmoussen och hela tårtan imploderade. Kvick som jag är tog jag ändå en tugga mitt i kaoset, fick en uppenbarelse, slog några volter mitt i köket och började genast baka på nytt. Ni hör ju själva, en vanlig tisdag med andra ord.

Till vaniljmoussen behövdes fem äggulor, och således, eftersom jag hade blivit tvungen att göra två satser, stod jag alltså där efteråt med tio stycken äggvitor. Som det kan gå. Nu stod jag inför ett dilemma som jag aldrig någonsin tidigare hade behövt möta; nämligen att tänka ut någon rolig idé för att göra mig av med en sjuhelvetes massa äggVITOR.

Jag behövde inte tänka särskilt länge, vilket var bra för det är ju liksom typ asså ba såhär fett jobbigt att anstränga sig. Idén som jag beslutade mig för var en som jag hade haft länge, eller om man ska vara petig så var det två idéer som jag hade haft länge.

image5 äggvitor

Jag använde hälften av äggvitorna till att göra en trippelsats av mina bästa macarons, självklart i olika roliga färger. De rosa gjorde jag i olika storlekar för att stapla dem mellan vanilj/mascarponesmörkräm på cupcakes med vanilj/jordgubb/mynta. Ja, jag längtar efter sommaren! Det blev en väldigt trevlig effekt tyckte jag, men som med allting som jag bakar måste man vara väldigt taktisk vad gäller intagandet av dem. Med frostingen och macaronsen blev ju cupcakesen dubbelt så höga, så med det i åtanke döpte jag dem till Skippa Lunchen Cupcakes. (Lur! Jag döpte dem till Macaron Tower Cupcakes. Fast faktiskt så var de uppätna långt innan jag ens hunnit till kyrkan så om ni är riktigt snälla kanske ni får kalla dem för Skippa Lunchen Cupcakes ändå.)

imageDe blåa och gröna gjorde jag alla i samma storlek, och hade såklart en magnifikt överdådig plan även för dessa, men ack och ve, det gick snett. Jag snubblade i köket med macaronsen i famnen, men som utav en händelse råkade de turligt nog landa på en tårta som bara helt nonchalant stod och skräpade i köket. Tjohejsan.

5 äggvitor

Den andra hälften av äggvitorna använde jag till den marängsmörkräm jag täckte tårtan i fråga med. Den bestod av apelsinbottnar, och marängsmörkrämen smaksatte jag med dulce de leche. Åh tusan, nu måste jag hämta en snorkel också. Varför har alla av mina läsare enormt hög salivproduktion? Ni borde kolla upp det, det är ju inte hälsosamt.

Snipp snapp snut så var sagan slut.

Eller nä vänta, jag måste kanske hitta på en bra avslutning innan jag kan säga det. Jag har förstått att ett populärt sätt att avsluta en historia är typ att prinsen får prinsessan och sen lever de lyckliga i alla sina dagar, så en sådan skulle man ju kunna köra. Eller så gör man en häftig cliffhanger som öppnar för en möjlighet till en uppföljare som är mycket sämre men man får ändå en massa cash. Fast jag tror att ni alla känner mig, så valet av slut på min saga kanske inte kommer som en överraskning:

Alla dog. Moahahahahahahahahahaaaaaaa!

(Det där var mitt kända, ondskefulla skratt om någon undrade. Nu är det slut.)

Hemlig äggVITEräknare: 10-5-5=0

Standard
Ellens Stora Ägguleäventyr!

Del 4: Final Four

Och med den rubriken menar jag inte att förvirra; jag syftar alltså inte på min andra hjärtepassion i livet (basket) utan på de sista fyra äggulorna i min frys. Marginell skillnad, men ändock, jag tyckte att den behövde påpekas.

I mitt senaste inlägg råkade jag som vanligt helt av misstag avslöja vad jag skulle göra med dem, så tillåt mig att helt utan floskler, svamlande eller andra fördröjningsmetoder säga det rakt ut: jag gjorde glass.

imageI stora lass.

Eller okej … Det var nog bara drygt en halvliter. Resultatet blev hursomhelst Tip-Top. Nej, alltså resultatet blev fläderglass men fläderglassen blev tipptopp. Detta kan intygas av min vapendragare Kakmonster93 a.k.a. Bullen a.k.a. Bella, som, trots att det varken var en bulle eller en kaka, också tyckte att den var Tip-Top. Fast återigen så var det ju fläderglass.

Nu ska jag prova en ny grej och inte göra en massa onödiga utsvävningar och allmänt snick-snacka och tjitt-tjatta och sånt där, utan bara lämna det vid det och gå direkt på min superhemliga ägguleräknare (Shhh! Säg inget! Jag kallar den min hemliga ägguleräknare för att den är hemlig!):

Hemlig ägguleräknare: 4-4=0.

Och såhär ser den egentligen ut eftersom att jag efter detta råkade göra fyra satser till glass:

Hemlig ägguleräknare: 4-4-4-4-4-4= -16

I vanliga fall hade jag kanske fryst in äggvitorna som detta genererade och uppfunnit en hemlig äggviteräknare också, men om sanningen ska fram så typ verkligen ba orkade jag inte, plus att vi kan verkligen behöva lite minusgrader i den här tropiska hettan Estocolmo har lidit av den senaste tiden. Japp, det låter vettigt.

Standard
Ellens Stora Ägguleäventyr!

Del 3: Ett steg framåt och två steg bakåt och sen tre steg framåt igen

Mina beundrare,

Ännu en gång har jag nedstigit till jorden och underlåter mig att tilltala eder som jämlikar. Eller tja … Kanske inte jämlikar precis eftersom jag inte bara är snygg utan bäst också, men jag tilltalar er i alla fall. Förresten, har jag visat er min fina brosch?

image Nu när vi har det avklarat kan vi gå vidare på dagordningen. Det senaste som hade hänt på min resa genom ägguleland var att jag hade lyckats göra mig av med fler än hälften av de äggulor jag satt och tryckte på, men sen så kan man säga att jag liksom stötte på ett litet väghinder.

Det var nämligen så att min mormor helt plötsligt utan förvarning fyllde 84, så då var jag tvungen att göra chokladmaräng till en pavlova. Hur det där hänger ihop är jag inte heller riktigt säker på, allt jag vet är att det är så. Ungefär som att 1+1=2 så är mormor+84=maräng. Har matte också alltid givit er huvudvärk? Hursomhelst så vet ni ju alla vad maräng betyder: FLER ÄGGULOR!!!

Nu stod jag alltså där med 14 stycken. Egentligen hade jag 15, men en av de små slynglarna smet. I och för sig så har jag ju jägarexamen så jag kunde gott ha jagat efter den jäkeln, men jag var nog trött eller upptagen eller annan valfri bortförklaring så jag lät det vara för den här gången. Nu var jag i alla fall smart och frös in dem i omgångar om fyra, inte för att det är ett kinesiskt otursnummer och jag ville bringa olycka åt alla mina offer som jag bjuder på bakverken, utan för att mitt bästa glassrecept innehåller fyra äggulor och därmed behöver jag bara ta ut en låda och tina den när glassmakarandan faller på. Fråga mig inte hur jag gjorde innan jag kom på att jag skulle frysa in dem fyra och fyra. Jag blir bara irriterad. Frustrerad. Arg, vansinnig och galet våldsam.

image 2 äggulor
Men innan jag tog tag i Mitt Stora Glassprojekt var jag tvungen att hitt’ på nåt med två stackars äggulor som inte lyckades ta sig in bland de lyckliga utvalda i en fyra-burk. Lyckligtvis kom min vapendragare Bella, även känd som Bullen och Kakmonster93, till undsättning. Aah, henne kan man allt lita på. Det är de fetcoola baksmeknamnen som göre. Hon hade som önskedröm att få bjuda på min klassiskt supergoda cookie dough och brownie-tårta, alternativt inte bjuda på den, beroende på om hon råkade äta upp allt på bussen hem eller inte. Oavsett så är hennes ord min lag och jag kedjade genast fast mig vid spisen och började vispa och lite sånt, när jag upptäckte till min förtjusning att Oooh, jag måste ju ha två äggulor till de här browniesarna! Fascinerande historia, jag vet.

Bullen tyckte hursomhelst att tårtan var helt obeskrivligt fantastisk och underbar och gudomlig, och sedan föll hon ned på knä framför mig och kysste marken jag stod på och sedan blev hon min slav föralltid. Japp, så var det.

9 äggulor
Apropå folk som avgudar mig så var det plötsligt min fikavecka på jobbet. Detta erbjöd ett alldeles ypperligt tillfälle att göra mig av med fler äggulor. Mitt Stora Glassprojekt gick nämligen i stöpet när min kära fader (högst illvilligt och inte alls av misstag) saboterade min glassmaskin, så jag var liksom nödtvungen att hitta på något annat med dem. I och för sig så sade Il Maestro Magnus Johansson när jag var på tårtkurs häromsistens att ägg håller sig en månad i rumstemperatur och tre månader i kylen, vilket jag tolkade som att de håller sig fem år i frysen, men man vill ju ogärna chansa. Således satte jag en gammal ondskefull plan i verket som jag har planerat in i minsta detalj under de senaste två åren. Moahahahahahahahahaaaaa! (Det där var mitt kända ondskefulla skratt om någon undrade.)

Fast jag kan ha modifierat sanningen något. Det kan ha varit så att det inte var så mycket planerande eller detaljer involverade, utan snarare typ att jag för två år sedan skrev ut en bild på en Charlotte Royale och tänkte att en sån liten skojare skulle man ju vilja baka, men sedan hände inte så mycket mer. Men ondskefullt var det! (Okej, ett till ondskefullt skratt kan vi kosta på oss: Moahahahahahahahahaaaaa!)

image När man gör en Charlotte Royale så bakar man en rulltårta som man skär i centimetertjocka skivor som man sedan använder till att klä insidan av en bunke med. Sedan tillverkar man någon typ av mousse eller kräm eller liknande som man sedan fyller upp bunken med. Personligen valde jag denna gång att göra till största delen flädermousse och ett litet lager jordgubbsmousse med tanke på säsongen. Sedan lät jag bunken stå i kylskåp över natten och morgonen efter släpade jag den med mig till jobbet och vände den upp och ned på ett tårtfat och slängde på en massa flaggor och vimplar och sånt och voilá! Resultatet blev överraskande trevligt (mest tack vare vimplarna såklart).

Och inte för att avslöja vad som kommer att hända härnäst men liksom bara sådär i förbifarten kan jag ju påminna er om att mitt bästa glassrecept kräver 4 äggulor.

Adios, hasta luego, patatas fritas och allt sånt där, nu tar jag lite sommarlov ett tag och så ses vi igen sen när jag köpt en ny glassmaskin eller när min sockerabstinens börjar bli för kraftig och jag inte kan hålla mig längre (om inte alltför länge med andra ord).

Hemlig ägguleräknare: 15-1-2-9+1 färsk äggula som jag råkade använda av bara farten=4 st

Standard
Ellens Stora Ägguleäventyr!

Del 2: 19 äggulor. IGEN!?

Kära läsare,

Tillåt mig att inleda detta inlägg i min karaktäristiskt överdramatiska stil genom att säga

Ack och ve! O, vilken fasa! Hur kunde jag låta detta ske! Ååh, skona mig, skona miiiiiiiiiiiiiig!!

Ja, som ni utan tvekan redan har gissat er till har det hänt igen. Jag föll i fällan ännu en gång kan man kanske säga. Det har ju påståtts att man lär sig av sina misstag, men antingen så är jag ovanligt tjockskallig eller så lyssnade jag inte på lektionerna, för här står jag alltså igen, med 19 äggulor i handen. Inte nog med att jag är en mardrömselev, jag är en lögnare också för jag hade inte alls äggulorna i handen, utan i frysen. Näe, Ellen, det blir skamvrån för dig. Och du får gå och lägga dig hungrig också för ingen kvällsmat får du. Fy skäms! (Mitt personliga tips till er är att vid detta tillfälle gå och göra ett litet mellanmål till er själva, eller att ta en kisspaus eller någonting. Jag kommer nog fortsätta att skälla ut mig själv ett tag till så… Säg till när ni är tillbaka så fortsätter jag inlägget innan det spårade ur.)

Som de otroligt intelligenta och världsvana människor ni självklart är (jag menar duh, ni läser ju min blogg) känner ni såklart till det engelska uttrycket If life gives you lemons, make lemonade. Jag skulle, som alltid, vilja ta det här tillfället i akt och flytta fokus till mig själv, genom att parafrasera ovanstående citat och applicera det till min egen situation. If life gives you eggyolks, make ice cream. Ni hör ju själva, det har mycket bättre schvung i sig än några gamla ruttna citroner.

Hursomhelst, jag har alltså återigen lyckats finna mig själv med en äggula eller två över, och bestämde mig för att jag har varit fantasifull nog på sistone så jag behöver inte hålla på och klura ut en massa finurliga recept med äggulor, utan jag gör glass av alltihopa rättigenom och hör sen. (Personligt rekord i lång mening! Yay! Inte nog med det: Personligt rekord i antal kreativa byten av tempus i en och samma mening! Dubbel-yay!)

Fast innan jag hade hunnit sätta ovanstående högst briljanta plan i verket fann jag mig själv ståendes inför två dilemman:

1. Glassmaskinen fick inte plats i frysen.

2. Tidningen Hembakat damp plötsligt ned i min brevlåda.

Utav de två var det väl främst Dilemma Nummer Ett som utgjorde det stora hindret för mitt glasstillverkande … Faktiskt så, om inte annat var Dilemma Nummer Två knappt ens ett dilemma utan kanske till och med en lösning till Dilemma Nummer Ett, nu när jag tänker på saken. Inuti tidningen fanns nämligen ett recept, där jag inte bara skulle vara tvungen att göra vaniljkräm, utan även vaniljSÅS! Jag vet!

image

Och liksom bara sådär poff hade jag gjort mig av med 10 äggulor. 10 stycken! Låt mig bokstavera det åt er: T-I-O äggulor! Jag vet inte om ni riktigt förstår vidden av denna åstadkommelse. 10 stycken! Jag kan säga det på fler språk om ni vill.

 

Engelska: Ten
och franska: Dix
och spanska: Diez
och danska: Ti
och…
och…

Hmm… Nä, jag tror inte jag kan några fler. Tja, jag vet inte vad ni tycker men det där kändes ju ganska patetiskt. Bara fyra språk. Det hade ju känts mycket mer imponerande med säg TIO språk. Och så symmetriskt sen!

Medan jag försöker komma på någon passande bestraffning till mig själv för att jag är så himlans dålig på att räkna på utländska (ännu ett misslyckande i min utbildning), föreslår jag att ni andra börjar tråna efter fortsättningen på historien om mitt ägguleäventyr. Det är väldans spännande kan jag avslöja! Sådär magknips-nagelbits-täcka-för-ögonen-med-handen-spännande! För mitt i lyckoruset av att ha gjort mig av med över hälften av problemet hade jag glömt att titta längre än min näsa räckte och så vips hade jag lyckats få ytterligare sex äggulor på halsen.

Oj… Spoiler alert!

Hehe! Fortsättning följer …

PS. Om någon faktiskt var intresserad av vad det var jag bakade av de tio äggulorna kan jag avslöja att det var rabarberpaj. Närmare bestämt rabarberpaj med vaniljkräm i fyllningen och obligatorisk vaniljsås vid sidan av. Liksom bara FYI.

Hemlig ägguleräknare: 19-10+6=15 äggulor

Standard