Ellens OUMBÄRLIGA guide till bakturism

Leckerbaer i Köpenhamn

Som herrskapet vet så omlokaliserade jag mig till vår grötiga granne i syd för en sisådär 1,5 år sedan. Allt var frid och fröjd med det beslutet tills jag faktiskt flyttade hit, för då upptäckte jag till min förskräckelse att tajmingen inte hade kunnat vara värre, ens om jag försökte! Vilket jag sällan gör, men man kan ju inte utesluta att det skulle kunna hända en dag. Nåväl, under sommaren innan jag flyttade hit hade mitt allra bästa konditori, och tillfälligtvis huvudanledningen till att jag valde att flytta till Köpenhamn till att börja med, hunnit slå igen! Nej, mina vänner, detta är inte Ellens Superläskiga Skräckhistorier För Åldrar Femton Och Uppåt, det är Ellens OUMBÄRLIGA Guide Till Bakturism – alltså på riktigt! Som jag grät när jag fick reda på det. Det där med mitt konditori, inte med bakturismguiden, det tycker jag bara är bra då till exempel bara trailern till filmen Split gav mig mardrömmar i en vecka och ärrade mig för livet och har gjort det omöjligt för mig att titta på Narnia utan att blunda bakom en kudde när Herr Tumnus dyker upp på skärmen.

Jag skulle kanske inte gå så långt som att säga att jag funnit en ersättare till mitt igenslagna konditori, jag menar, det finns en anledning till att Ellens OUMBÄRLIGA Guide Till Bakturism aldrig tidigare presenterat ett resmål i Danmark – det är generellt mest sötebröd och syltetøj, men häromsistens besökte jag icke desto mindre en värdig kandidat. Leckerbaer har gjort allt rätt: ett tydligt, lite avvikande koncept, små storlekar så att man kan smaka av många varianter och … tänk, tänk, tänk, måste komma på en tredje anledning, oh, ja, just det: en trevlig lokal! Hög kvalitet är ju också viktigt i och för sig. Det sistnämnda anser jag vara knepigt när ens koncept är små mördegskakor, men inte en enda av de åtta varianter jag slukade i mig var torr. Jag gissar på att nyckeln ligger i en hemlig ingrediens: smör och åter smör. Det skulle kuna förklara varför jag blev mättare av åtta småkakshalvor (notera halvor) än hela julbuffén och allt julgodis den 24:e. Fast inte för att spotta på torra småkakor, bättre en torr kaka än intet att smaka som norrmännen säger.

Eftersom att jag är lite ringrostig på bakturismsfronten på grund av en patologisk oförmåga att slutföra blogginlägg så lyckades jag inte ta mer än två bilder på vårt resmål. Nedan ser ni iallafall de åtta små skapelser man blir presenterad med om man väljer avsmakningsmenyn (med andra ord alltid). Och innan ni säger något så självklart tänker jag utvärdera vart och ett ingående.

  1. Översta raden från vänster: Detta var en liten mördegskaka med lemon curd och vit choklad. Lemon curden var ovanligt smakrik och syrlig, vilket balanserades fint av vit choklad som annars ofta blir för sött.
  2. Minikaka nummer två var en mjuk chokladkaka med svartvinbärskräm. Spännande med svart vinbär som inte används så ofta i bakverk. Här hade de lyckats få fram en väldigt tydlig smak. Inte helt omöjligt att det dyker upp något innehållande svart vinbär här på bloggen när man minst anar det.
  3. Denna rosa skapelse var som en sockerkakskaka med en klick underbart karamelliserad kola i mitten av perfekt konsistens. Efter ett tag kom en syrlig smak av äpple fram, vilken passade bra ihop med sockret utanpå. Det sistnämnda balanserade dessutom upp konsistenserna fint, men jag hade kanske önskat en lite större liten klick av kola då den hamnade lite i skymundan av äpplet.
  4. Ännu en liten sockerkakskaka, men denna med mandarincurd. Samma utlåtande som vid föregående citruscurd: mycket smak och syra, vilket behövs i en kakorgie som denna.
  5. Nedersta raden från vänster: Trots att jag normalt inte är förtjust i lakrits (förutom såklart i den där nya Plopp-chokladen med Gott & Blandat!) så tror jag nog att denna lilla skapelse blev min favorit. Det var en otroligt intressant kombination med sura körsbär, som fungerade riktigt bra. Ja, om man gillar lakrits alltså, vilket jag inte gör, men jag skriver ju denna blogg helt i osjälviskhetens tecken med mänsklighetens bästa i åtanke osv osv yada yada och då måste man ju även ta er defekta lakritsälskare i beaktning.
  6. Denna var en riktigt mörk chokladmördegskaka med vaniljkräm. Kanske inte den mest spännande i urvalet, men jag kan tycka det är riktigt gott med en så skarp mörk kakao att det nästan smakar lite bittert och bränt.
  7. På pappret hade jag stora förhoppningar på denna godbit bestående av en mjuk mandelkaka, passionsfruktscurd och en maräng, men jag måste ta och erkänna att vid laget jag åt denna flöt smakprofilen ihop lite med de andra curdarna, men som tidigare var den fint balanserad med den söta marängen.
  8. Sista stoppet i vår kakkavalkad var en dubbel mördegskaka med hallonsylt mellan, den mest klassiska i urvalet. På intet sätt dålig, men i jämförelse med resterande kakor som var rätt innovativa stod inte denna ut särdeles mycket.

Allt som allt var intrycket väldigt positivt. Generellt är småkakor ett sådant bakverk som är så klassiskt att folk sällan vågar ändra på dem, vilket för en kaknörd som mig själv inte är så intressant. Leckerbaer har genomgående lyckats vara innovativa i smakerna och konsistenserna, utan att förlora den där djupt rotade känslan av småkaksmyset från ens barndomsminnen. Dessutom var smakerna tydliga och rena i varje individuellt bakverk, och även genomtänkta i förhållande till hela brädet. Personligen hade jag kanske efterfrågat någon till chokladvariant som kunde rensa gommen mellan alla syrliga smaker, men det är ingen stor sak.

 

Vad? Leckerbaer

Var? Ryesgade 118, Köpenhamn

Hemsida: leckerbaer.dk

Annonser
Standard

img_5017

Bakverk

Nyårsbiskvi

Bild

img_5007

Bakverk

Tomteluvebiskvi

Bild

img_5010

Bakverk

Julgransbiskvi

Bild

IMG_4959

Bakverk

Gingerbread House Cake

Bild