Ellens OUMBÄRLIGA guide till bakturism

Dominique Ansel Bakery i London

“Bakverk är ingen sjukdom, som några okunniga har menat, utan allehanda bakelser. Läckra till att äta, vilka gärna kommer fram till slutet av måltiden.”

Detta menade den vise mannen Olov von Dalin när han konstruerade en ordbok för drottning Kristina om jag inte missminner mig. Förvisso instämmer jag i det att bakverk inte är en sjukdom, men däremot skulle jag vilja hävda att man kan bli sjuk om man äter för många bakverk. Ett sådant grymt öde skulle drabba en mer klenmagad person om den befann sig på den senaste destinationen på min stora bakturismsturné. Den här gången har vindarna blåst mig till London och Dominique Ansel Bakery, och vilka vindar sen, kära läsare. Fäll upp bord och stolsryggar, spänn fast säkerhetsbältet och upp med händerna i luften för nu blir det åka av.

De av mina lite mer entusiastiska läsare (stalkningsbenägna har en så tråkig negativ klang) vet att jag gjort ett tidigare försök till att besöka detta etablissemang, men då i New York istället för filialen i London. Äpplen och päron säger ni, men frukt är inte godis säger jag. Vidare skulle jag vilja passa på nu när tillfälle ges (av mig själv till mig själv förvisso) att genom höjden av uppblåsthet citera mig själv angående mitt föregående besök:

“Tyvärr omöjliggjorde frukostens jätteportion pannekager att smaka, men utbudet såg högst topnotchigt ut. Liksom vad säger man om cronuts, frozen smores och chocolate chip cookie shots!?”

AW MAH GAWD JAG MÅSTE SMAKA är det man säger, så när jag upptäckte att de öppnat en filial i London och jag ändå skulle dit och … tja, göra en massa annat superviktigt, så tänkte jag att det är precis vad jag borde göra.

Hörrni, det här var ju kalaskul, att nuvarande jag har en konversation med dåtida jag. Jag har aldrig vart med om ett trevligare sätt att tillbringa en afton om sanningen ska fram. Varför har ingen sagt till mig förut att jag är helt charmerande! I och för sig frågar jag mig ibland dock om inte nuet är en illusion. Dåtiden är riktig, då det innefattar allt som redan hänt och varit; framtiden likaså då det täcker allt som kommer att vara och det som ännu inte hänt. Nuet, däremot – just nu är en konstruktion hur små beståndsdelar man än delar upp det i – en timme, en minut, en sekund, en miljondels sekund, för så snart du har tänkt tanken, så snart du har upplevt det är det redan förbi dig och i dåtiden. Jag skulle faktiskt till och med säga att redan medan det att du upplever nuet är det redan förbi, alternativt har ännu inte inträffat.

Oavsett vilket så tyckte jag-som-varken-lever-i-dåtiden-eller-framtiden alternativt jag-som-lever-i-både-dåtiden-och-framtiden-simultant att det var dagens höjdpunkt att tala med min egen föregångare. Jag hoppas bara att det var min föregångare och inte min gengångare, det skulle vara så jobbigt om jag var hemsökt igen. Det kanske är därför jag aldrig tidigare har inlett en konversation med mitt tidigare jag – jag kunde inte höra mig själv genom alla röster i mitt huvud.

Ehrrm … Harkel, harkel, host, host. Förresten, såg ni himlen idag? Snacka om blå.

Men tillbaka till historien. Faktiskt var himlen otroligt blå och solen skinande när jag klev in genom dörrarna till Dominique Ansel Bakery och sa:

”Boom bam, baby! Rafsa fram käket, va!”

Se, jag hade nämligen förbeställt tre cronuts då de i New York endast går att få tag på om man ställer sig och köar en timme innan öppning alternativt är riktigt på hugget när förbeställningsknappen på hemsidan aktiveras vid midnatt varje måndag. Förvisso har jag ett par riktiga huggtänder, men min tandläkare Mikael har sagt att jag inte får öppna min käke för vitt då den kan hoppa ur led så jag hade inte kunnat få cronuts i New York även om jag inte hade råkat drabbas av pannekagsförgiftning.

Jag tror såhär i efterhand att jag kanske inte hade behövt förbeställa dem då det inte alls var samma kaos i London-bageriet som i det i New York. Det var inte mycket folk, stämningen var lugn, atmosfären harmonisk och servicen toppklass. Eftersom att vi endast var två personer som besökte och inte tre som vi ursprungligen trodde, behövde vi inte den extra cronuten, speciellet som vi tänkte beställa lite andra bakelser när vi ändå var där för att prova. Därför bad jag personalen att spara den sista och ge den till någon annan, trots att jag redan betalt för den. Som den sockergalning jag är tyckte jag att det var synd att den skulle förfaras om man istället kunde låta någon annan sockergalning få den. Personalen gjorde då så att de inte tog betalt för ett av de andra bakverken vi beställde, vilket jag inte alls hade förväntat mig, så extra plus för servicen!

Nu tycker jag inte att vi drar ut på det längre, hur var då cronutsen? Jag vet inte om det behöver sägas, för jag har liksom antagit att alla ni som har orkat läsa såhär långt är tillräckligt intresserade av bakverk för att redan ha koll på det, men om det mot förmodan sitter någon tomte därute som ställer sig frågan vad en cronut är, så är det en fusion av en donut och en croissant. Dominique Ansel var den som uppfann denna bakelse, och har även tagit patent på namnet. Den är gjord av en deg som liknar croissantdeg, det vill säga med luftiga lager, och formad som en donut och friterad och rullad i socker. Fyllningen byter smak varje månad, och mars månads smak var English Rhubarb & Brown Sugar, så vi drog ju en riktig vinstlott vad gäller det också. Det är svårt att recensera ett bakverk som har blivit så otroligt hypeat, men jag måste kungöra att det är med rätta. Helt otroligt gott med croissantdeg som hade alldeles lagom friterad känsla. Fyllningen var dessutom gudomlig och proportionerna perfekta – jag ville aldrig sluta äta men plötsligt var cronuten liksom försvunnen och jag hade jättemycket socker i hela ansiktet. Jag vet inte riktigt vad det var som hände – utredningen pågår och jag kan inte lämna några kommentarer för tillfället. Vad jag kan kommentera är dock att cronutsen var en riktig elva-poängare.

Någonting jag verkligen uppskattade med Dominique Ansel var innovationen i varje bakverk. Vi beställde in Chocolate Chip Cookie Shots, vilka består i en chocolate chip cookie som har formats som ett litet shotglas. Vid bordet kommer en servitör och häller upp ljummen mjölk i kakglaset, och sedan tar man en liten klunk av mjölken och sen nafsar man lite på glaset och så vidare och så vidare. Detta lät nästan lite för underligt i mina öron, men även detta var fantastiskt gott. Inte nog med att själva kakan var precis så mjuk och chokladig som man vill ha en chocolate chip cookie, mjölken som var ganska fet och söt fungerade också perfekt med kakan.

Ovan ser ni bild på en Frozen Smore. Den består av vaniljglass rullad i chokladkakssmulor och täckt i maräng som bränns av när man beställer. Det hela serveras på en pinne, och återigen var det helt orimligt gott. Smakerna satt precis där de skulle och det var även häftigt att få in inte bara olika konsistenser utan också olika temperaturer. Överlag kändes det som att det var mer ”restaurangklass” på bakverken än på de flesta konditorier man besöker. Varje komponent var otroligt genomtänkt och det kändes som att en kock med finess och passion hade utfört varenda detalj.

Sist men inte minst provade vi denna Eton Mess Lunchbox. Precis som etiketten anvisar blev vi instruerade att ta ett rejält tag om plastlådan och skaka om den ordentligt så att den blev precis så messy som namnet antyder. Även detta ett bakverk där nytänktet imponerade och smakerna var riktigt tydliga. Dock var just denna aningen för söt för mig personligen, men sammantaget med resten av intrycket av Dominique Ansel Bakery hade hade jag inget som helst problem med att ha överseende med detta.

Smakerna, kvaliteten, servicen, lokalen, hantverket men framförallt innovationen imponerade något så otroligt, och jag vet inte om det är sockerkicken som talar nu men jag är nästan beredd att påstå att detta är det bästa stoppet på min bakturismturné hittills! Ett besök rekommenderas varmt, och att skippa lunchen rekommenderas ännu varmare då man då möjliggör att prova ännu fler sorter! Som sagt, en mer klenmagad individ hade antagligen blivit sjuk efter att ha tryckt i sig alla dessa bakverk, och även för en riktigt erfaren bakturistare som jag själv krävdes en rejäl långpromenad i solen för att återställa till fabriksinställningar så att säga.

Vad? Dominique Ansel Bakery London

Var? 17-21 Elizabeth Street, Belgravia, London. Är man inte mätt efter ett besök hos Dominique kan man bege sig runt hörnet till Peggy Porschen Cakes, en annan kalasfavorit i London där de serverar förstklassiga cupcakes.

Hemsida där man även förbeställer cronuts: dominiqueansellondon.com

Annonser
Standard

Bakverk

Nutella Gone Bananas Cake

Bild