image

Annonser
Bakverk

Caramel Pear Cake

Bild

image

Bakverk

Chocolate & Hazelnut Cake

Bild
Ellens Stora Ägguleäventyr!

Del 8: 20 äggulor och läskigt goda resultat

Mina läsare,

Häromkvällen trodde jag att jag skulle dö. Inte för att börja inlägget värsta dramatiskt eller så. Men sagda afton befann jag mig på en ö i Stockholms skärgård, alldeles allena i en liten stuga. Klockan var ett på natten, och det var mörkt och olycksbådande utomhus – två av de saker jag gillar minst med utomhuset.

Jag satt i godan ro och läste en bok inne i stugan. (Ja, dummerjöns, inne. Varför skulle jag gå in i utet när den hade mina två minsta favoritegenskaper den här kvällen? Dum fråga. Förresten räckte du inte upp handen, och därför kommer din dumma kommentar strykas från protokollet.) Plötsligt ser jag ljuset från en ensam ficklampa vid horisonten som sakta rör sig mellan de utspridda husen. Ljuset sveper över de mörka träden längs vägen och väcker grenarna till liv i groteska skepnader. Ficklampan når fram till min uppfart, och i tanken ser jag den fortsätta vidare genom natten och tillslut nå sitt mål. Men nu, mina läsare, tar vår historia, som hittills har skildrats på ett relativt romantiskt, kanske till och med poetiskt sätt om jag ska klappa mig själv på axeln, sin skräckfyllda vändning, för fortsätter, det gör ficklampan icke! Ack nej! Ljusstrålen, som tidigare har blickat framåt på vägen, vänds nu mot min stuga, tar några steg in på min uppfart och stannar sedan.

Min första tanke är att ägaren till ficklampan, som döljs av mörkret men som jag antar står där alltjämt då ficklampor inte vanligtvis svävar omkring av sig själva, är här för att döda mig och exploatera mina råvarutillgångar. I reaktion på detta reser jag mig upp och går ut i köket och letar efter något att beväpna mig med (alternativt något att trösta mig med, en näve saftiga men kemiskt riskabla M&Ms Peanut Butter gör en alltid på bättre humör), men bestämmer mig för att gå tillbaka och fortsätta läsa min bok som om allt är normalt. Tänk om ficklampsägaren är en vanvettig! Kanske en sån där jätteirriterande typ som när han ser att jag är beväpnad förstör mina sköldpaddsnickedockor och sliter av mig armarna. Oavsett sitter jag kvar och läser, men kikar ut genom fönstret då och då. Ficklampsägaren står kvar, observerar varje blad jag vänder, medan jag inte kan se en skymt av honom bakom det bländande ljuset.

Lägesrapport: Alla tecken indikerar att med 95% säkerhet är jag dödsdömd och kommer att sluta i en våldsam brinnande katastrof. De andra fem procenten? Det kvittar, M&Ms Peanut Butter är asgrymma.

Inpå småtimmarna bestämmer jag mig för att övervinna den paralyserande skräcken och släcka ner alla lampor och låtsas att gå och lägga mig för att lura min fiende till ett motdrag. Vid denna tidpunkt lyser ficklampan inte längre på tomten, men det inger inte mycket tröst i mitt sinne, som i sängen lyssnar spänt efter minsta ljud som kan avslöja att min förföljare fortfarande gömmer sig därute. Men skogen avslöjar ingen främmande närvaro i natt, och har snart utmattat mig till en mardrömsfylld sömn till takten av grenar som knakar, djur som kallar till varandra, och vinden som blåser.

imageEfter den natten flydde jag så snabbt som bussen som precis samma morgon bytt till vintertidtabell och således inte avgick särskilt ofta tillät mig. Sedan dess har likartade händelser fortsatt att drabba mig. Okända män som bankar på min dörr, telefonsamtal utan någon i andra änden, mystiska SMS. Om jag inte kände mig själv så väl skulle jag tro att jag höll på att bli sinnessjuk. Men du får tro vad du vill, om du kan. Dessa episoder resulterade i alla fall i att jag inte vågar vara ensam hemma, men å andra sidan vågar jag inte gå utanför dörren heller, så det första alternativet har ändå känts som det att föredra. Det enda som hållit mig uppe dessa dagar är min brinnande törst på hämnd! Och min fina samling med sköldpaddsnickedockssouvenirer.

Men som tur är har jag inte behövt vara helt sysslolös när jag har stängt in mig bakom alla låsen. En föredetta kollega ville ha någonting smaskigt att bjuda på på sitt dop, eller snarare bestämt på sitt barns dop, så jag har kunnat distrahera mig själv genom att maniskt baka tårtor. För inget, inte ens fruktan för mitt eget liv, skulle få mig att neka någon en sockerchock som vet var den sitter. Det är ju allmänt känt att spädbarn gillar maräng, så som ett resultat av det här barndopet fann jag mig själv med 20 äggulor till övers. Av detta bestämde jag mig för att tillverka glass – jag måste ju ha någonting att stressäta medan jag sitter här hemma och är livrädd. Men först – en tårta!

5 äggulor

Processed with VSCO with f2 presetMin kamrat Emma (är ledsen att göra er biskvikna (kakordlek), men hon har inget supermegacoolt baksmeknamn så jag får åter komma i den frågan. Förresten, särskrev jag just återkomma!? Ve och fasa, det kommer inte att upprepas, för det enda ord som är okej att särskriva är vinäger.) fyllde plötsligt år. Tydligen gör hon det varje år, men vem håller räkningen egentligen? Förutom skatteverket, då. I present gav jag henne den finaste gåva en kamrat kan ge:

”Om du skulle få önska dig vad du ville, vad skulle det vara då?”

”Åååh, Ellen, din respekt och uppskattning! Det är allt jag någonsin önskat så länge jag har känt dig!”

”Jaha, men jag har nåt annat till dig.”

Och sen gav jag henne den här tårtan på bilden ovan med apelsinmousselinekräm, jordgubbar och hälsosamma mängder Cointreau, och jag propsade inte ens på att få smaka! Egentligen borde jag byta namn på den här bloggen till Snellens Bakverk, för jag är ju ingenting om inte korrekt, faktuell och sanningsenlig.

6 äggulor

Processed with VSCO with a5 presetEfter denna succé om jag får säga det själv (och det får jag, det är ju jag som har gjort den här bloggen så i kraft av mitt samvete och i renlighet med cyberrymdens lag blajdiblablabla påbjuder jag att jag får säga det själv om jag får säga det själv) påbörjade jag således min återhämtningsprocess från alla traumatiska posttraumatiserande trauman jag hade traumatiserats av tidigare. Min högst briljanta plan var att tillverka tonvis med glass, äta upp allting själv och gå upp en massa i vikt, så jag tillverkade denna mjölkchokladglass med gianduia. Ha! Ni får väl se hur enkelt det är att kidnappa mig och stjäla alla mina tänder när jag väger 713 kg era ficklampsbanditer! Hämnden är ljuv! Jag är lycklig! Tjohooo!

Men … Nu när jag har fått min hämnd känns det så … Tomt … Som om det jag hela tiden behövde var MERA HÄMND!!!

6 äggulor

Processed with VSCO with f2 presetSå jag gjorde mera glass. Denna gång blev det jordgubbsglass, men den åt jag inte upp alldeles själv. Åtskilliga provsmakare gjorde det insiktsfulla uppmärksammandet att oj, det smakade ju verkligen jordgubb! Själv tyckte jag inte att just detta var ett så överraskande faktum, då det var jordgubbar i glassen. Som brukligt är när man gör jordgubbsglass.

1 äggula

Men nu var jordgubbssäsongen slut så då slog min ytterst allvarliga höstdepression till. Ni vet, sådär som när man står och tittar sig i spegeln på morgonen och rösterna som tillhör ens onda tvilling som bor i ens huvud inleder en konversation med en om ens vinterbleka och gällivarehängiskt knubbiga kropp:

Typ

”Åh! Nej! Fy! Den är hiskelig!”

Och så ger man svar på tal

”Det var inte särskilt snällt, det är ju bara en åsna.”

Men ens onda tvilling fortsätter

”Vederstyggligt vanställd!”

Och så kontrar man med

”Inser du inte att du förolämpar miffot?”

Processed with VSCO with a6 presetFast sen går det upp för en att man har ju för tusan hållit med den onda tvillingen hela tiden så det är lika bra att ge upp och gå över till den mörka sidan, men då visar det sig att inte ens den mörka sidan vill ha en utan ett blodsoffer. Och då tänker man uppgivet ”Vad är väl ett litet bett i skinkan vänner emellan? Varsågod och nafsa.”

Men hallå! Förresten, vänta lite här, det ville du inte alls låten, o, du mörka sida! Jag behåller min skinka för mig själv, tack så mycket. Det är ju till och med juletider snart, man kanske behöver den.

Ungefär så. Ja, ni märker själva, det är inte lätt när det är svårt. Enda lösningen är att tröstäta chocolate chip cookies, så då gjorde jag det.

Nu är det dags för min hemliga ägguleräknare. Det är en order!

”Begäran att få vägra ordern.”

”Den avslås!”

Så nu kommer den:

Hemlig ägguleräknare: 20-5-6-6-1=2

Och med det bjuder jag eder god natt.

Men sluta läsa rå, jag sa GODNATT!!!!

Standard

Processed with VSCO with a6 preset

Bakverk

Kanelbullar

Bild

image

Bakverk

Rainbow Unicorn Cupcakes

Bild