image

Annonser
Bakverk

Nutty Nutella Gone Bananas Cake

Bild
Den fina historien om hur jag gjorde

Loco White Choco Semifreddo Sphere

Kära läsare,

Jag tänkte att vi skulle inleda detta inlägg med en upplaga av Ellens roliga och utomordentligt utbildande fakta. Vad var det jag hörde? Jaha, jag trodde att det var någon form, vilken som helst, av gensvar, men tydligen var det bara det en nål som droppade. Äsch, jag gör det ändå. Ellens Bakverk är inte nån himlans demokrati schmemokrati. Icke! (Det säger ju sig självt, hade den varit det hade den hetat Demokrati Schmemokrati Bakverk. Liksom duh.)

Ellens roliga och utomordentligt utbildande fakta #1: Vit choklad är egentligen inte choklad. Vit choklad innehåller nämligen ingen kakaomassa utan bara själva fettet från kakaobönan. Det är förövrigt kakaosmöret som man manipulerar när man tempererar choklad, så att man kan ändra smältpunkten på den.

Jag sa ju att det var roligt!

Vit choklad är också händelsevis det första steget för att tillverka min megabra, megagoda, megacoola, megamakalösa och så vidare och så vidare glass, vilken tekniskt sett är en semifreddo. Fast jag skulle rentutav vilja påstå att detta är rätt och slätt en MEGA-glass, vilket är förkortning för Mycket Elegant Glass Arkitektur. Jo, det är sant. Men tillbaka till den vita chokladen. Den ska smältas inte brynas och när bubblor börjar synas … Då har det gått lite för långt. Det underlättar om man inte låter sig distraheras av att sjunga så många disneylåtar som möjligt för full hals. Dessutom riskerar man att kvävas om man ska hålla på och sjunga hela tiden när halsen är full, så ur ett rent självbevarelsedriftsperspektiv vore det kanske bäst att sluta helt och hållet.

Om man mot förmodan överlever detta första steget blandar man i alla andra ingredienser, och det är nu man ska skrika:

Vafalls!?

För vid denna punkt kommer man alltid ihåg att man hatar det här receptet och man fattar inte varför man alltid ska envisas med att om och om igen komma tillbaka till det och tänka att äsch det kanske inte är så hemskt men jo, det är det och sen börjar man svära en massa på danska.

Och vid denna punkt i historien tycker jag att det passar bra med en liten paus, så att vissa inblandade får lugna ned sig lite. Alla som vill ha en till upplaga av Ellens roliga och utomordentligt utbildande fakta, räck upp en hand! Oops, inga händer i luften, då ändrar jag mig till att det var qui tacet consentire videtur, så era lyckans ostar, här kommer den:

Ellens roliga och utomordentligt utbildande fakta #2: Aubergine är tekniskt sett en frukt.

Oj, det var roligt minsann!

Okej, nu är jag redo att dela med mig av varför detta recept är min dödsfiende no. 1. Varje gång när jag gör det så tycker jag att det låter konstigt det som står skrivet om i vilken ordning man ska göra allting, för resultatet blir nämligen att man står där med en typ småkaksdeg som man sedan måste man blanda ut 3 dl grädde i. Detta är halvt omöjligt på grund av de olika konsistenserna; säg att småkaksdegen i det här fallet hade varit en tennisboll istället, och att man ska försöka få den att lösa sig i ovispad grädde. Det. Går. Inte. Varför någon skulle vilja ha tennisbollssmak på sin semifreddo är mig obegripligt, men vem är jag att döma? Smaken är som baken. Till exempel min kamrat Emma som jag har känt i 8,5 år, eller snarare trodde att jag kände, hon gillar tydligen att ha DRESSING på sin sallad. Jag har valt att ge henne en andra chans på grund av längden på vår vänskap, men ett enda snedsteg till och jag får se till att få henne omhändertagen. Det är ju helt galet! Dressing på sin sallad! Vad har det blivit av världen?

image

Men tillåt mig att återgå till vårt huvudämne för detta inlägg, vilket är (tro det eller ej eftersom jag har tillbringat så mycket tid som möjligt med att avhandla andra saker) min semifreddo. Efter att ha räddat situationen, mestadels genom en blandning av svart magi, åberopning av helvetets alla krafter och mer svordomar på danska, hällde jag i smeten i halvklotsformar och frös sedan in. Jag tempererade därefter vit choklad och gjöt skal i en centimeter större formar.

image

Vid servering lade jag två halvklot semifreddo i ett chokladskal och satte sedan på det andra skalet som ett lock. Jag serverade med varm halloncoulis, och min vision var att hälla såsen över klotet så att det smälte och uppenbarade semifreddon. Detta misslyckades dock hundraprocentigt då jag inte orkade värma såsen så mycket, samtidigt som temperering av choklad höjer smältpunkten. Dessutom får jag väl kanske erkänna att jag inte hade tänkt igenom min idé precis hela vägen, då man skulle kunna säga att semifreddo också smälter i kontakt med värme.

Min slutsats blev således att jag nog inte behöver repetera det här experimentet, och semifreddon är godast som den är utan några extra tillsatser. I övrigt kommer jag inte låta mig överlistas av min ärkefiende no. 1 igen utan jag kommer att lita på mina egna instinkter i framtiden. Och med det vill jag avsluta denna ytterst fascinerande historia om hur det gick till när jag gjorde helgens dessert.

P.S. Utan att ha utfört någon vidare efterforskning i ämnet, så skulle jag vilja påstå att Ellens Bakverk är den enda bakblogg där baskunskap i latin är en förutsättning för potentiella läsare. Förutom såklart spanska, franska, danska, den sporadiska ryskan och när andan faller på det klassiska trims-tramset.

P.P.S. Om det var någon som läste det här inlägget seriöst och satt och väntade på att få veta vad det var i semifreddon så var det vit choklad och hallon. I så fall ber jag om ursäkt, men jag kan bara inte låta ett ypperligt tillfälle att spy ur mig en massa gallimatias gå förbi!

Standard

image

Bakverk

Hallonpraliner

Bild

image

Bakverk

Loco White Choco Semifreddo Sphere

Bild

image

Bakverk

Citronmarängtårta

Bild

image

Bakverk

Macarons

Bild