Annonser
Bakverk

Fine-apple Cake

Bild
Ta-daaah! Här kommer ett supersmaskigt recept på

Tiramisù on a Stick

Buenos Aires!

Som ni hör har jag tillbringat sommaren i Spanien och hunnit bli hundraprocentigt flytande på spanska. Bokstavligen, alltså. Jag tror jag har åkt dit minst en gång per år under hela mitt liv, men det var först i år som jag upptäckte Laguna Rosa i Torrevieja där man kan flyta runt i en av saltlagunerna i vatten som är rosa på grund av någon specialbakterie. I och med att det här är en blogg där man främst diskuterar aptitliga saker ska jag bespara er alla bikinibilder på mig, och istället uppmuntra er till att göra som ungdomarna gör och googla om ni är intresserade av hur den rosa lagunen ser ut. I och med att den är belägen i Spanien och Torrevieja så är denna fantastiska naturskönhet inte kommersialiserad, utan ingången är ett hål i staketet och sedan går man på en upptrampad stig genom ett busksnår fram till lagunen, men det är alltså inte förbjudet att bada i den avgränsade delen såvitt min hemsnickrade spanska kunde utgöra.

På långt håll såg den ut att vara precis så blå som man förväntar sig att en saltsjö ska vara, men ju närmare man kom desto mer intensivt rosa blev den! Om man sträckte ned handen mot botten och lyfte upp en näve sand så fick man upp en näve bländande vitt salt istället, som också var väldigt vasst, talar av egen erfarenhet, reds. anm. I och med att det inte fanns några faciliteter fick man ta med sig stora vattendunkar som man kunde skölja av sig med efter sitt dopp för att undvika tjocka svidande saltränder när vattnet torkade på huden (talar återigen av egen erfarenhet, suck). Det var inte många andra besökare eftersom detta ställe inte marknadsförs överhuvudtaget, men de jag såg smörjde alla in sig med leran i närheten, som säkerligen också har oanade hälsoeffekter. Lagunen ligger en bit inåt landet i en liten sänka, och vattnet var således inte särskilt avsvalkande. Jag rekommenderar ändå ett besök, och vill man sedan kyla av sig kan man tillverka mina frysta tiramisu-pinnar!

Sockerkaka
2 ägg
1,25 dl socker
0,5 dl mjölk
25 g smör
1,5 dl mjöl
0,75 tsk bakpulver
0,5 tsk vaniljsocker

Zabaglionekräm
2 äggulor
0,25 dl socker
2 msk konjak
125 g mascarpone
1 dl grädde + 1 msk socker

Garnering
0,5 dl kaffe
400 g mjölkchoklad
Kakao
Glasspinnar

Sockerkaka:

  1. Värm ugnen till 175oC. Smörj och mjöla två kvadratiska bakformar 15×15 cm.
  2. Vispa ägg och socker vitt och pösigt i en bunke.
  3. Värm mjölk och smör i en kastrull tills smöret smält och tillsätt den varma mjölkblandningen till äggblandningen lite i taget.
  4. Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker och sikta och vänd ned i äggsmeten.
  5. Fördela smeten jämnt i formarna och grädda i nedre delen av ugnen 30-35 minuter. Låt svalna helt innan användning.

Zabaglionekräm:

  1. Vispa äggulor och socker vitt och pösigt i en bunke, ca 5 minuter.
  2. Tillsätt konjak och placera bunken över ett vattenbad. Rör blandningen konstant tills den börjar tjockna, ca 10 minuter. Se till så att vattnet endast sjuder istället för att koka – blir det för varmt blir det äggröra! Tag av bunken från värmen och sila eventuellt bort äggbitar. Låt svalna i kylen tills krämen är helt kall.
  3. Vispa grädde och 1 msk socker fast i en bunke. Tillsätt mosad mascarpone och den kalla zabaglionekrämen. Låt svalna 1-2 timmar i kylen innan användning.

Sätt ihop:

  1. Skär varje sockerkaksbotten i sex små rektanglar. Tryck in en glasspinne mitt i varje rektangel.
  2. Brygg kaffe och pensla på varje sockerkaksrektangel.
  3. Placera zabaglionekrämen i en spritspåse och spritsa på ett lager på sockerkaksrektanglarna. Jämna till med en palettkniv. Frys rektanglarna i ett par timmar.
  4. Smält mjölkchokladen och doppa tiramisùpinnarna i chokladen. Återför till frysen innan servering, och sprinkla på lite kakao innan ni hugger in!

 

Standard

Bakverk

Sprinkles Cake

Bild
Ellens OUMBÄRLIGA guide till bakturism

Leckerbaer i Köpenhamn

Som herrskapet vet så omlokaliserade jag mig till vår grötiga granne i syd för en sisådär 1,5 år sedan. Allt var frid och fröjd med det beslutet tills jag faktiskt flyttade hit, för då upptäckte jag till min förskräckelse att tajmingen inte hade kunnat vara värre, ens om jag försökte! Vilket jag sällan gör, men man kan ju inte utesluta att det skulle kunna hända en dag. Nåväl, under sommaren innan jag flyttade hit hade mitt allra bästa konditori, och tillfälligtvis huvudanledningen till att jag valde att flytta till Köpenhamn till att börja med, hunnit slå igen! Nej, mina vänner, detta är inte Ellens Superläskiga Skräckhistorier För Åldrar Femton Och Uppåt, det är Ellens OUMBÄRLIGA Guide Till Bakturism – alltså på riktigt! Som jag grät när jag fick reda på det. Det där med mitt konditori, inte med bakturismguiden, det tycker jag bara är bra då till exempel bara trailern till filmen Split gav mig mardrömmar i en vecka och ärrade mig för livet och har gjort det omöjligt för mig att titta på Narnia utan att blunda bakom en kudde när Herr Tumnus dyker upp på skärmen.

Jag skulle kanske inte gå så långt som att säga att jag funnit en ersättare till mitt igenslagna konditori, jag menar, det finns en anledning till att Ellens OUMBÄRLIGA Guide Till Bakturism aldrig tidigare presenterat ett resmål i Danmark – det är generellt mest sötebröd och syltetøj, men häromsistens besökte jag icke desto mindre en värdig kandidat. Leckerbaer har gjort allt rätt: ett tydligt, lite avvikande koncept, små storlekar så att man kan smaka av många varianter och … tänk, tänk, tänk, måste komma på en tredje anledning, oh, ja, just det: en trevlig lokal! Hög kvalitet är ju också viktigt i och för sig. Det sistnämnda anser jag vara knepigt när ens koncept är små mördegskakor, men inte en enda av de åtta varianter jag slukade i mig var torr. Jag gissar på att nyckeln ligger i en hemlig ingrediens: smör och åter smör. Det skulle kuna förklara varför jag blev mättare av åtta småkakshalvor (notera halvor) än hela julbuffén och allt julgodis den 24:e. Fast inte för att spotta på torra småkakor, bättre en torr kaka än intet att smaka som norrmännen säger.

Eftersom att jag är lite ringrostig på bakturismsfronten på grund av en patologisk oförmåga att slutföra blogginlägg så lyckades jag inte ta mer än två bilder på vårt resmål. Nedan ser ni iallafall de åtta små skapelser man blir presenterad med om man väljer avsmakningsmenyn (med andra ord alltid). Och innan ni säger något så självklart tänker jag utvärdera vart och ett ingående.

  1. Översta raden från vänster: Detta var en liten mördegskaka med lemon curd och vit choklad. Lemon curden var ovanligt smakrik och syrlig, vilket balanserades fint av vit choklad som annars ofta blir för sött.
  2. Minikaka nummer två var en mjuk chokladkaka med svartvinbärskräm. Spännande med svart vinbär som inte används så ofta i bakverk. Här hade de lyckats få fram en väldigt tydlig smak. Inte helt omöjligt att det dyker upp något innehållande svart vinbär här på bloggen när man minst anar det.
  3. Denna rosa skapelse var som en sockerkakskaka med en klick underbart karamelliserad kola i mitten av perfekt konsistens. Efter ett tag kom en syrlig smak av äpple fram, vilken passade bra ihop med sockret utanpå. Det sistnämnda balanserade dessutom upp konsistenserna fint, men jag hade kanske önskat en lite större liten klick av kola då den hamnade lite i skymundan av äpplet.
  4. Ännu en liten sockerkakskaka, men denna med mandarincurd. Samma utlåtande som vid föregående citruscurd: mycket smak och syra, vilket behövs i en kakorgie som denna.
  5. Nedersta raden från vänster: Trots att jag normalt inte är förtjust i lakrits (förutom såklart i den där nya Plopp-chokladen med Gott & Blandat!) så tror jag nog att denna lilla skapelse blev min favorit. Det var en otroligt intressant kombination med sura körsbär, som fungerade riktigt bra. Ja, om man gillar lakrits alltså, vilket jag inte gör, men jag skriver ju denna blogg helt i osjälviskhetens tecken med mänsklighetens bästa i åtanke osv osv yada yada och då måste man ju även ta er defekta lakritsälskare i beaktning.
  6. Denna var en riktigt mörk chokladmördegskaka med vaniljkräm. Kanske inte den mest spännande i urvalet, men jag kan tycka det är riktigt gott med en så skarp mörk kakao att det nästan smakar lite bittert och bränt.
  7. På pappret hade jag stora förhoppningar på denna godbit bestående av en mjuk mandelkaka, passionsfruktscurd och en maräng, men jag måste ta och erkänna att vid laget jag åt denna flöt smakprofilen ihop lite med de andra curdarna, men som tidigare var den fint balanserad med den söta marängen.
  8. Sista stoppet i vår kakkavalkad var en dubbel mördegskaka med hallonsylt mellan, den mest klassiska i urvalet. På intet sätt dålig, men i jämförelse med resterande kakor som var rätt innovativa stod inte denna ut särdeles mycket.

Allt som allt var intrycket väldigt positivt. Generellt är småkakor ett sådant bakverk som är så klassiskt att folk sällan vågar ändra på dem, vilket för en kaknörd som mig själv inte är så intressant. Leckerbaer har genomgående lyckats vara innovativa i smakerna och konsistenserna, utan att förlora den där djupt rotade känslan av småkaksmyset från ens barndomsminnen. Dessutom var smakerna tydliga och rena i varje individuellt bakverk, och även genomtänkta i förhållande till hela brädet. Personligen hade jag kanske efterfrågat någon till chokladvariant som kunde rensa gommen mellan alla syrliga smaker, men det är ingen stor sak.

 

Vad? Leckerbaer

Var? Ryesgade 118, Köpenhamn

Hemsida: leckerbaer.dk

Standard

img_5017

Bakverk

Nyårsbiskvi

Bild

img_5007

Bakverk

Tomteluvebiskvi

Bild

img_5010

Bakverk

Julgransbiskvi

Bild